Ja jag tänker skryta något ofantligt mycket nu och vara extremt stolt över mig själv. Nästa vecka har jag avklarat alla mina kurser i ekonomi vilket är 5 stycken på 2 månader. Kan ni förstå det på två månader har jag lyckats avsluta 5 kurser höggravid, två barn hemma på 1,5 år och 4,5 år och en sambo som jobbat natt.

Fyfasen vilken pina det varit emellanåt tänker inte sticka det under stolen, men jag har klarat det jag Julia har fixat det! Många tyckte att jag tog mig vatten över huvudet, att jag tog på mig för mycket ansvar och att jag aldrig skulle klara det. Titta vad jag klarade?

Men visst fanns det dagar när jag bara ville bryta ihop och kasta in handduken men jag klarade det! Ohh vad jag är stolt över mig själv, jag vet jag är verkligen löjligt stolt över min prestation men som jag ser det nu så klarade jag detta vad fasen kan jag inte klara då? Jag kan klara allt bara jag vill och viljan finns nu mer än någonsin!

Jag har en underbar familj en underbar pappa till mina barn som ställer upp och helt fantastiska barn och en underbar pappa som hjälpt till trots att han sitter 50 mil bort. Nu kan jag bara sikta ännu högre, nu kan jag bara komma ännu längre. Nu tänker jag inte nöja mig.

Att vara envis, att ha en vilja, att inte låta sig dras in i mörkret betalar äntligen av sig till slut! Bara viljan finns så kan du klara allt, glöm aldrig det!

Stora tjejen fick en fin ny kofta ifrån H&M igår blev helt kär i den när jag såg den i affären. Den passar verkligen till allt!

Fick en massa fina överraskningar idag utav Aleks. Eftersom Aleks jobbar natt och flickorna lägger sig så tidigt på kvällen så tycker jag att det känns jätte ensamt att sitta i vårat stora vardagsrum alldeles ensam så då brukar jag gå in och titta på film på datorn i vårat sovrum. Nu har Aleks köpt en 32 tums tv åt oss istället för min 13 tums laptop skärm. Väldans förbättring vill jag säga :D

Sen efter mycket sökande hittade han äntligen en väska till våran camera en perfekt och till ett super bra pris så jag är jätte nöjd. Får plats med alla mina objektiv och alla tillbehören perfekt nu när vi skall upp till BB snart :)

"Du mamma det är dags att packa nu lillebror kommer

komma efter vi sovit, vi ska vara snälla mot farmor jag och e"

Idag är det 10 dagar kvar tills lillebror är beräknad. 10 dagar kvar utav väntan kommer jag gå över tiden? Jag tror att lillebror är punktlig och kommer precis runt beräknat födelsedatum bara för att han är just lillebror. Visst låter det löjligt? Men man känner faktiskt sitt barn i magen bättre än vad man tror och det blir faktiskt ännu mer för varje graviditet. Man lär sig hur barnet funkar, hur den är som person, om den är lugn eller aktiv spelar stor roll för personligheten och hur den kommer vara när den kommer ut.

Just nu försöker jag bara vila och vila så att jag har all ork och kraft jag behöver till förlossningen. Jag har storstädat här hemma, frusit ner en massa mat till barnen, tvättat alla kläder, bäddat rent i alla sängar, dammat osv. Känns skönare att komma hem till ett rent hem sen även om Aleks lovat mig att åka hem och plocka undan om det skulle vara stökigt så känns det skönt att ha gjort det rent ifrån grunden iallafall.

Idag är lillebror väldigt lugn och har inte gjort så mycket väsen av sig. Förvärkarna gör sig påminda och är väldigt onödiga och jobbiga känns det som. Det är faktiskt kul att flera tycks glädjas åt oss denna gången att vi är gravida och att fler bryr sig och engagerar sig även om vissa engagerar sig på helt fel sätt men det var ju inte ovanligt.

Så för att klargöra detta yttligare en gång så säger jag det här också NEJ vi har inte bestämt något namn åt lillebror. Jag ger inte mina barn några namn förens jag fått möta deras blick och det borde väl samtliga personer veta eftersom att jag redan fött två barn och bara att ge É hennes namn tog oss nästan 2 veckor.

Namnförslag? Jag vill inte dela med mig utav alla eftersom att folk tycker det är väldigt kul att ta dom namnen som jag har som favoriter men delar med mig utav dom lite mer vanliga namnen som finns med på våran namnlista:

Nelson, Lionel, Luca, Enzo, Ottilio, Castor, Alessio, Franck, Levi.

Men som sagt vi har ungefär 4-5 namn till som är favoriter som är väldigt ovanliga namn och som jag helst inte delar med mig utav, bara närmsta vänner känner till dessa namnen så dom får ni nog inte reda på ändå :) Men vi får se vad lillebror ser ut att heta, vem han är när han kommer ut helt enkelt.

Nu är dom två första inskolningsdagarna avklarade! C är redan färdig inskolad hon vill vara på förskolan hela tiden säger hon. Hon har fått en massa nya vänner och dessutom verkar det som om dom kommer väldigt bra överens och C pratar redan om att få ta hem en utav flickorna för att leka med henne här hemma. Idag hade dom också en mindre utflykt ut till skogen vilket var väldigt uppskattat utav C.

Lilla É försöker komma in i gruppen men det går väl så där hon tycker inte att barnen i sin egen ålder är speciellt intressanta utan vill helst vara med dom äldre barnen i hennes grupp och försöker få lite kontakt men dom har inte verkat så jätte intresserade. När vi var ute och lekte så kom C fram och sa att hon saknat sin lillasyster mycket vilket var väldigt uppskattat av lilla É som sken som en sol så fort storasyster kom i närheten.

När man ser sitt barn i en grupp, man jämför dom med "andras ungar" så blir man påmind om hur underbara barn man har och vilka fantastiska små människor dom är. C bryr sig väldigt mycket om andra och hjälper dom som ramlat, löser bråk och försöker stoppa bråk. Hon är inte den som är tyst när hon ser något som hon tycker är fel. Hon leker med alla och är inte elak eller otrevlig mot någon.

Lilla É gör ju inte så mycket väsen utav sig utan försöker som sagt bara känna på omgivningen och försöker att klara sig lite mer utan oss och storasyster. Hon är väldigt tuff och är inte rädd för något eller någon, hon är väldigt social.

Man blir övertygad om att man faktiskt ändå lyckats rätt bra i sin uppfostran trots att man många gånger tvivlat på sig själv. Att uppfostra ett barn, en människa är så fruktansvärt mycket svårare än vad man kan tänka sig. Det känns som om att många bara förväntar sig att inte sätta några regler alls eller sätta upp hur många regler som helst.

Men det är så mycket mer än bara några ord och några regler, det är en människa, ditt barn som du håller på att forma. Vad fantastiskt det är egentligen, det är också oerhört skrämmande. Men som det ser ut nu har vi iallafall lyckats med den första biten. Lyckliga, omtänksamma, starka och självsäkra barn har alltid varit mitt mål. Jag hoppas bara att det fortsätter åt rätt håll. Att man väljer rätt väg.

Var hos barnmorskan i måndags och sammanfattade graviditeten, vad jag hade för förväntningar inför förlossningen och även med amningen. Jag är ju inte direkt en människa med extremt mycket förväntningar utan tar det mesta som det kommer och blir hellre glatt överraskad än besviken. En egenskap jag faktiskt är väldigt glad att jag lärt mig utav livet.

Graviditeten har varit super enkel i jämförelse med És, jag har mått psyiskt jätte bra, jag har kännt mig smidig och inte gått upp så mycket i vikt som med É. Blodvärdet har gått i topp nu dom sista veckorna och är uppe på hela 110 bara det har gjort jätte mycket! Lillebror är mycket lugnare i magen än sina storasystrar så jag har inte blivit söndersparkad inifrån även om levern faktiskt kommit i kläm denna gången tillskillnad från tidigare gånger.

Jag har ju förberett mig på att han skulle komma tidigare eftersom jag redan i Januari fick förvärkar och hade påverkad tapp men ingenting har hänt, vilket känns väldigt skönt. Sedan dess har ju tiden bara flugit förbi och nu går jag in i vecka 39 vilket känns otroligt. Jag som faktiskt hade börja förbereda mig mentalt på att få en liten prematur har nästan kommit i mål.

Fast jag är höggravid och tjock och allt vad det innebär med att vara höggravid så känner jag mig inte höggravid utan känner mig som sagt var väldigt smidig. Magen är mycket större denna gången än med någon utav flickorna SF måttet ligger över den översta kurvan så vi får se hur stor lillebror blir. Just för att det faktiskt flyter på så bra nu på slutet så känner jag ändå inte samma som jag gjorde med É, jag ville bara få ut henne till slut på ett eller annat sätt jag var såå trött på att vara gravid.

Denna gången längtar jag efter honom men samtidigt vaknar jag inte varje morgon och tänker "11-03-18 jo men det är ett bra personnummer" det gjorde jag med És graviditet. Nu får han gärna stanna tills April så vi hinner klart med flickornas inskolning innan han kommer.

Förlossningen och mina förväntningar? Inga förutom att jag vill föda utan något smärtlindrande. É förlossning var ju bara lustgas så jag hoppas och tror att jag kommer klara mig helt utan någonting denna gången. Men annars får jag ju ta det som det kommer jag orkar inte bli panikslagen över det nu, jag har precis det jag behöver och det är Aleks, mitt stöd och världens bästa att ha med sig på förlossningen!
Det är så fantastiskt egentligen jag trodde inte att han skulle klara És förlossning men han var precis exakt som man ska vara alldeles tyst och bara letade efter tillfällen att hjälpa till. På något sätt blev man verkligen ett.

Amning? Oh herregud denna ständiga jävla stress kring amning jag förstår inte det överhuvudtaget, vi lever på 2000-talet det finns ersättning ungen kommer inte att dö av svält. Och ja man kan få bra relation till sina barn fast man inte ammar. Förstår inte varför folk stressar upp sig "jo men alla andra" vem fan bryr sig om alla andra? Det är ju ditt barn och din kropp.

Nej jag ser på det så här att funkar det så funkar det annars orkar jag inte bråka, flickorna är ju bara ammade 2-3 månader. Funkar det så är det väl skit bra men jag orkar som sagt inte förvänta mig att "det ska bli så mysigt att amma" välkommen till verkligheten som kan vara långt ifrån mysig! Menmen som sagt min åsikt och mitt barn.

Så hur ser jag på allt som komma skall? Lugn som en filbunke och tar det som det kommer, det blir som det blir.

Har inte bloggat på typ en vecka har verkligen inte haft tid eller än värre ork att sätta mig och skriva något. Nu är jag ju äntligen klar med alla arbeten som ska vara gjorda denna månaden så nu väntar vi bara på att lillebror ska komma ut snart. På måndag börjar flickorna sin inskolning på dagis och jag är väldigt nervös.

Inte för C hon älskar dagis och tycker det ska bli jätte spännande med en massa nya vänner. Men lilla É jag är väldigt orolig över hur hon ska ta det hon har ju inte varit så mycket utan mig och Aleks. Knappt något alls faktiskt. Vilket känns jätte jobbigt. Men jag vet att både hon och vi vuxna behöver det eftersom jag ska plugga och verkligen behöver lugn och ro nu för dom sista inlämingarna.

I maj är jag klar med allt och nu i April ska jag söka för höstens kurs eller snarare en hel utbilding som jag hoppas att jag kommer in på. Dock är den skolbelagd och kommer inte kunna vara hemma något alls då vilket får mig att tveka lite eftersom lillebror förmodligen bara kommer vara 4-5 månader när jag ska iväg till skolan. Men det kanske går att kompromissa lite med dom eftersom att jag redan läst hälften utav kurserna i utbildningen.

Aleks ska också börja plugga lite nu på distans och jobba samtidigt värsta är ju att hans jobb är ett natt jobb så jag förstår inte hur han skall orka men ibland är han allt stålmannen :)

Nu är det bara 24 dagar kvar utav lillebrors tid i magen snart ska han komma ut, snart får vi träffa honom.

Än har han inte kommit ut trots att han har gett mig massa falska förhoppningar med alla dessa pinnvärkar. Jag är ju iallafall öppen 3cm vilket gör mig väldigt glad då kanske det kommer en liten bebis själv snart! Jag hoppas verkligen att jag ska slippa igångsättningen nästa måndag har jag tid men jag har fortfarande inte bestämt mig.

Jag var uppe på sjukhuset igår för en kontroll som visade andra saker än vad jag trott och nu hoppas jag bara på att det inte ska vara så allvarligt, får provsvaren i veckan. Men lillbror mår iallafall bra och jag fick se honom en extra gång med ultraljud igår han låg och sög på tummen! Ohh har så svårt att förstå att snart är han här våran lilla lilla bebis, våran lilla lillebror..

Det är bara 25 dagar kvar till beräknad förlossning så nu börjar det verkligen bli verkligt att man ska ligga i en förlossningssal, att man ska försöka anda sig igenom värkarna. Denna gången är ju målet att klara sig utan någon bedövning alls. És förlossning var ju bara lustgas så nu ska jag bannemej klara mig utan något alls.

Namn till lillebror känns jätte förvirrande och det snurrar bara runt en massa namn i huvudet. Men det ändras verkligen från dag till dag! Usch vad jobbigt det ska bli att välja ett namn, så himla svårt! Nej nu ska jag sätta mig och plugga vidare målet är att denna veckan vara klar med alla månadens inlämingar så jag slipper tänka på det! Nu har jag bara Marknadsföringen kvar så det ska jag nog klara.

Jag hade lust att baka något och var oerhört godis sugen. Kladdkaka med grädde blev det riktigt gott!

Vi var ju på IKEA i helgen och då sprang vi som vanligt in på Fyndhörnan och till min stora förtjusning hittade vi denna söta sovpåsen till lillebror! Ord.pris är 99 kr bara men vi köpte den för 20 kr och det tycker iallafall jag är fyndpris! Så nu är den tvättad och invikt i lillebrors byrå. Jag älskar sovpåsar tycker det är jätte bra är man har barn som sparkar bort filtar och täcken, vilket mina barn iallafall varit experter på så tyckte det var skönt att ha en hemma till lillebror också. Visst är den söt?

För ett tag sedan fick vi hem våra efterlängtade malmbyråer, det var några som ville se bilder på dom så lägger upp det nu :) Dom står i vårat sovrum.

Ohh vad trött jag är har precis avklarat en vända på IKEA och en snabbis på Gina Tricot, nu passar inte XS linnena längre så det blev att köpa M då mina tuttar lär blir 3 ggr så stora när lillebror tittat ut så lika bra att förbereda sig med en större strl. På IKEA inhandlades blommor, lampor,papperskorgar, ramar och lite små saker till lillebror på fyndhörnan. Jag och fyndhörnan har varit riktigt bra kompisar det senaste! Det gillar vi starkt!

Sen åt vi glass och nu är både jag och Aleks helt slut! Det är strax dags för lilla É att lägga sig och jag och Aleks ska vara duktiga och lägga ut lite grejer på Tradera som bara ligger och skräpar. Aleks tycker det är lite onödigt att lägga ut saker som vi kanske bara får 6 kr för men jag tycker att det kan vara lika bra så skiten kommer härifrån och hellre 6 kr än att det åker i conteinern på utsidan.

Sen lite senare blir det Lördagsmys och massa god mat. Igår åt vi rostbiff och potatis sallad har inte ätit det på säkert över ett år så då var det lyx på hög nivå! Jag tänkte lite på nu när man lägger ut saker på Tradera ni läsare som har lagt ut saker där om ni vill svara på lite frågor? :)

Vad för någon slags vara har ni upplevt att ni fått mest betalt för? Har det varit omständigt/jobbigt? Har ni sålt saker på Tradera för något speciellt eller bara för att få ihop lite pengar? :) Vore schysst om ni kunde svara på någon fråga :D

När jag sitter med mina skolarbeten så slår det mig faktiskt väldigt ofta att vad lite jag egentligen vet, vad mycket som jag inte lärt mig. Jag känner mig väldigt generad över mig själv som nästan alltid ansett mig själv som rätt påläst och allmänbildad men självklart med en ödmjuk inställning och med extrem nyfikenhet och strävan efter att lära mig mer.

Det kommer stunder i livet då man egentligen känner sig blottad, utelämnad och ensam. För många är det när det någon kanske berättar något personligt om dom för andra eller en hemlighet. Jag känner mig blottad och utelämnad när jag kommit på att haft fel eller lärt mig helt fel. Skamsen kanske också är ett bra ord för att förklara hur man känner sig.

Jag har alltid sagt att kunskap är viktigt, den riktiga lyckan finns i kunskap. Men är det så? Jag kan fortfarande inte låta bli och tro att det är det enda vettiga. Jag avundas alla äldre som gått igenom så mycket, som fått lära sig så mycket och besitter så mycket kunskap. Men samtidigt kan jag inte låta bli att avundas den yngre tonåren, vad naiv och okunnig man var. Helt oförberred för världen, det är något lockande med ungdomen.

För visst känns livet som en skola, visst känns det som om man ständigt har ett prov att klara och få ett betyg i. Man är sin egen elev och lärare, allt beror på en själv. Livet handlar om att samla på sig så mycket erfarenhet som möjligt, att ha minnen att minnas fina som hemska. Livet handlar om att leva, om att leva för stunden som aldrig kommer åter.

Så här i väntans tider så finns det alltid en massa funderingar kring vad som kommer hända när bebisen är född, hur kommer det gå med ankytning både med föräldrar och syskon. Hur kommer resten utav släkten och andra nära och kära reagera? Kommer folk fokusera bara på bebisen? Kommer folk respektera mig och mina regler?

Allt för ofta blir nyblivna mammor överkörda av närstående utan att dom faktiskt vågar berätta det för någon. När man är gravid är man inte gravid med sitt egna barn utan allas barn verkar det som eftersom att alla tydligen har tillåtelse att ta på en och magen och har all rätt att klampa ner på en om namn, ens uppfostringssätt, om man tar reda på könet eller inte. Det är som sagt inte ditt barn du väntar utan ALLAS barn.

Bebisen ligger i en skyddad liten rosa värld innuti magen, med mammans hjärslag och röst ekandes i öronen, bebisen ligger verkligen i tryggt förvar. Men sen ska bebisen ut, och från att ha sett insidan utav mammas mage till att se två konstiga människor som lipar och pratar löjligt med en och bara missförstår allt man vill.

Sen till råga på allt så kan man inte fly därifrån utan man ska skeppas runt till och från en massa nya konstiga ansikten, den lilla bebisen som precis vant sig vid att se hjärtslagens och röstens ansikte. Sen ska det av och på med massa overaller tryckas ner i en barnvagn eller bilbarnstol in och ut ur kyla. Man är allas lilla egendom, alla ska pilla på en gärna i ansiktet också så man bara ser en jätte stor hand komma rätt emot ansikitet, för det är inte alls läskigt? Nej fyfasen för att vara en liten bebis egentligen..

Idag är det dags för min "lilla" lillebror att komma ner och hälsa på ifrån Stockholm. Ska bli riktigt kul faktiskt! Idag ska vi även tabort tejpen från C:s sår som suttit på en vecka nu, eventuellt blir det att sätta på en omgång med ny tejp och ett stort fint Hello kitty plåster.

Vad som pågår just nu i vårat liv? Vi har hunnit vara en sväng på Ullared, skolarbeten har lämnats in och jag har vilat en massa. Sista tiden på graviditeten kännns bara som om man går i ide för att sova och vila upp sig till förlossningen. Jag har fortfarande inte bestämmt mig helt angående igångsättning och jag försöker egentligen mest lida igenom dom sista veckorna precis som jag redan gjort men ibland vill man bara kasta in handuken.

Största anledningen till min igångsättning är att jag som vissa läsare kanske vet har en gammal skada ifrån när jag var liten som jag fick när min häst sparkade mig i magen. Mina nedersta revben går fortfarande innåt vilket gör att dom trycker på lever och lungor men framförallt levern är den som blir mest drabbad. Lillebror har lyckats att sparka så mycket på den sidan att jag blivit helt öm och det ilar i hela den sidan. Det är väldigt påfrestande.

Varken C eller É lyckades hitta den ömma punkten på mig men det lyckades givetvis han. Men som sagt jag ska verkligen försöka härda ut och hoppas att han kommer ut tidigare utav sig själv. Nu är det bara 30 dagar kvar tills han är beräknad så nu är det egentligen bara att härda ut. För snart är vår lilla bebis här.

Skolan går bra och det rullar på jag ska försöka hinna göra klart alla arbeten för Mars nu nästa vecka så jag kan ta det lugnt resten utav Mars och bara njuta och vila. Sen ska ju flickorna skolas in på dagis 21 Mars så det kan ju vara skönt att ha något annat att tänka på.