Så här i väntans tider så finns det alltid en massa funderingar kring vad som kommer hända när bebisen är född, hur kommer det gå med ankytning både med föräldrar och syskon. Hur kommer resten utav släkten och andra nära och kära reagera? Kommer folk fokusera bara på bebisen? Kommer folk respektera mig och mina regler?

Allt för ofta blir nyblivna mammor överkörda av närstående utan att dom faktiskt vågar berätta det för någon. När man är gravid är man inte gravid med sitt egna barn utan allas barn verkar det som eftersom att alla tydligen har tillåtelse att ta på en och magen och har all rätt att klampa ner på en om namn, ens uppfostringssätt, om man tar reda på könet eller inte. Det är som sagt inte ditt barn du väntar utan ALLAS barn.

Bebisen ligger i en skyddad liten rosa värld innuti magen, med mammans hjärslag och röst ekandes i öronen, bebisen ligger verkligen i tryggt förvar. Men sen ska bebisen ut, och från att ha sett insidan utav mammas mage till att se två konstiga människor som lipar och pratar löjligt med en och bara missförstår allt man vill.

Sen till råga på allt så kan man inte fly därifrån utan man ska skeppas runt till och från en massa nya konstiga ansikten, den lilla bebisen som precis vant sig vid att se hjärtslagens och röstens ansikte. Sen ska det av och på med massa overaller tryckas ner i en barnvagn eller bilbarnstol in och ut ur kyla. Man är allas lilla egendom, alla ska pilla på en gärna i ansiktet också så man bara ser en jätte stor hand komma rätt emot ansikitet, för det är inte alls läskigt? Nej fyfasen för att vara en liten bebis egentligen..