Nu är dom två första inskolningsdagarna avklarade! C är redan färdig inskolad hon vill vara på förskolan hela tiden säger hon. Hon har fått en massa nya vänner och dessutom verkar det som om dom kommer väldigt bra överens och C pratar redan om att få ta hem en utav flickorna för att leka med henne här hemma. Idag hade dom också en mindre utflykt ut till skogen vilket var väldigt uppskattat utav C.

Lilla É försöker komma in i gruppen men det går väl så där hon tycker inte att barnen i sin egen ålder är speciellt intressanta utan vill helst vara med dom äldre barnen i hennes grupp och försöker få lite kontakt men dom har inte verkat så jätte intresserade. När vi var ute och lekte så kom C fram och sa att hon saknat sin lillasyster mycket vilket var väldigt uppskattat av lilla É som sken som en sol så fort storasyster kom i närheten.

När man ser sitt barn i en grupp, man jämför dom med "andras ungar" så blir man påmind om hur underbara barn man har och vilka fantastiska små människor dom är. C bryr sig väldigt mycket om andra och hjälper dom som ramlat, löser bråk och försöker stoppa bråk. Hon är inte den som är tyst när hon ser något som hon tycker är fel. Hon leker med alla och är inte elak eller otrevlig mot någon.

Lilla É gör ju inte så mycket väsen utav sig utan försöker som sagt bara känna på omgivningen och försöker att klara sig lite mer utan oss och storasyster. Hon är väldigt tuff och är inte rädd för något eller någon, hon är väldigt social.

Man blir övertygad om att man faktiskt ändå lyckats rätt bra i sin uppfostran trots att man många gånger tvivlat på sig själv. Att uppfostra ett barn, en människa är så fruktansvärt mycket svårare än vad man kan tänka sig. Det känns som om att många bara förväntar sig att inte sätta några regler alls eller sätta upp hur många regler som helst.

Men det är så mycket mer än bara några ord och några regler, det är en människa, ditt barn som du håller på att forma. Vad fantastiskt det är egentligen, det är också oerhört skrämmande. Men som det ser ut nu har vi iallafall lyckats med den första biten. Lyckliga, omtänksamma, starka och självsäkra barn har alltid varit mitt mål. Jag hoppas bara att det fortsätter åt rätt håll. Att man väljer rätt väg.