Dessa små gulliga tassar skruvarna man på på spjälsängens ben och så gungar sängen perfekt! Kan ju säga att detta är en utav dom bäsa uppfinningarna sedan glödlampan iallafall för lilla É så därför köpte vi likadana till lillebror och hoppas att även han ska få nytta utav dom!

Vet att det inte blivit så mycket skrivande det senaste men har varit väldigt trött och haft väldigt mycket att göra. Fullt upp i livet, men kunde inte må så mycket bättre än vad jag gör just nu. Det börjar bli väldigt verkligt att det ska komma en till väldigt snart. C tycker att vi ska åka till doktorn nu idag helst och ta ut lillebror, man försöker förklara för henne att det inte riktigt är så lätt..

Efter yttligare en massa bråk med förskolekontoret fick vi hem ett brev på posten där det står att flickorna inte kommer få dagis förens i Augusti för att det fötts för mycket barn det senaste och för att andra som inte bor i stadsdelen sökt till dagis här också... Det känns ju väldigt schysst.. Menmen det är väl bara att hålla tummarna för att det ska röra på sig.

Annars händer det inte så mycket jag pluggar på, Aleks jobbar och flickorna leker och busar. É räknar till tre nu och C lär sig engelska just nu det är det som är inne just nu. Lillebror sparkar på och rör sig. Just nu är livet är underbart :)

Nu har vi hämtat lillebrors spjälsäng och jag tänkte sätta mig och skruva ihop den nu. Hörs lite senare!

Set ifrån Cubus. Strl 62

Köpte lite nya påslakan och lakan till vagnen idag.. Pingu såklart ;)

Idag har jag varit hos Barnmorskan och allt såg bra ut SF måttet var på 31 och hans puls var på 150. Lillebror tyckte inte att det var speciellt kul när hon skulle lyssna på hjärtat så han sparkade bort dopplern hela tiden och Bm blev förvånad över hur stark lillebror är. Blodvärdet börjar se bättre ut och alla andra värdena var bra.

Sen åkte vi till alla banker och bråkade rena rama djungeln! Så nu har vi fixat det och sen när vi kom hem ringde vi försäkringskassan och CSN. Alla pengar är givetvis försenade SOM VANLIGT! Så dom vet givetvis inte om våra pengar kommer bli utbetalda denna veckan eller nästan, blir ju väldigt bra för räkningarna ska ju vara betalada senast nästa måndag men visst. Idioter.

Försäkringskassan är ju rena rama skämtet som skrivit att både jag OCH Aleks ska vara föräldralediga samtidigt för lilla É och sedan hade dom trott att jag skulle vara föräldraledig med lillebror redan nu? Dom är ju inte nådigt puckade men visst.. Och det står ingenting om mina utbetalningar på internet varken på CSN eller försäkringskassan så man börjar ju gärna bli lite orolig nu..

Men får väl ringa och stressa på dom ännu mer det är ju det man får göra för att systemet skall funka.

Aleks jobbade natt inatt också så ska väcka honom om en stund. Idag tror jag bara blir en slappar dag och fixa lite här hemma. Borra upp lite saker och bära ner en massa i källaren. Så mycket mer orkar vi nog inte. Imorgon får vi besök ifrån en vän och hennes son ska bli kul vi har inte setts på ett tag så ska bli kul så barnen får leka lite också!

Jag känner mig bara hemskt gravid just nu. Eller jag känner mig inte ens i närheten så otymplig som jag gjorde under élodies graviditet, kanske för att jag inte gått upp så mycket denna gången men magen är mycket större nu än vad den var med flickorna i denna veckan.

Ska bli kul och se om man får sina pengar ifrån CSN nu i veckan och om det förbannade förskolekontoret fixar två platser till barnen eller inte. Men man kan väl bara fortsätta drömma eller något antar jag, känns bara fruktansvärt frustrerande.

Lilla É har kommit in i någon period där hon bara vill springa runt naken, man tar på henne kläder på morgonen och efter kanske 5 minuter ligger allt i en hög på golvet inklusive blöjan. C tycker att É är jätte äcklig och tycker inte att en "bebis" ska springa runt utan blöja eftersom att hon kan kissa på golvet så hon springer snabbt och hämtar en ny blöja och försöker sätta på henne den medans É springer så fort dom små tjocka benen kan och skrattar busigt.

Har försökt förklara för C att hon gjorde likadant när hon var liten men det var inte intressant överhuvudtaget eller att många barn gör så. "bebisar" som hon kallar alla i És ålder ska ha blöja på sig punkt slut. Och jag som tyckte att É kunde springa runt och vädra lite men nej det tyckte inte storasyster.

Innan CSI börjar tänkte jag göra lite nytta och hänga iordning dom nya gardinerna.. Men jag kan säga att det var ingen idée jävla vetenskap med att hänga upp sånna här bågar och med mitt dåliga gravid humör känner jag att jag ger upp och fortsätter projektet gardin imorgon och hugger tag i den ovikta tvätthögen som tyvärr inte viker sig själv. Men dom är ju rätt fina ändå dessa gardinerna även om jag bara slängt ihop något konstigt på gardinstången.. Eller vad tycker ni? :)

Aleks hann precis sätta ihop det nya soffbordet innan dom ringde ifrån hans jobb och bad honom jobba ikväll. Jag är super nöjd det är verkligen jätte fint! Vad tycker ni?

Idag kom några utav våra grejer vi köpt ifrån Mio bla soffbord som vi behövt typ i två månader. Sen kom stolarna och matbordsbenen konstigt nog. Nästa vecka kommer det mera hoppas att jag slipper vänta allt för länge :D

Amning känns ju som en diskussion som aldrig tar slut och alla har sina egna åsikter och ska tycka och tänka. Först och främst människor som inte fött barn tycker jag inte ens ska diskutera denna saken för dom har liksom inte varit i den sitsen ännu och tycker jag därför inte har rätt att diskutera saken.

Varför ska vi kvinnor vara så himla elaka mot varandra konstant och tracka ner på varandra? Är det inte det ena så är det det andra? Nej du är inte en dålig förälder om du ammar så länge du och ditt barn vill det, nej du är inte en dålig förälder om du inte ammar.

Detta med amningen gör ju att folk känner sig jätte pressade att amma och dom som kanske inte kan eller som det inte fungerar för verkar inte känna sig som lika bra föräldrar eller vissa ibland rent misslyckade. Jag kände också så med min första dotter. Amningen funkade i två månader sen tog mjölken slut och det fanns inte så mycket mer att göra.

Men vad mycket skit man fick höra för det, vad elak jag var emot mitt barn och vilken dålig förälder jag var som inte ammade. Men man kan ju fakitskt ge barnet närhet även fast man inte ammar eller hur? När andra dottern föddes skrek hon konstant i 2 månader och sköterskorna på BVC sa att jag absolut inte skulle ge henne något annat.

Jag var helt slut av att vakna varje halv timma hela nätterna för att amma, mitt liv fungerade liksom inte. Sen när jag efter 2 månader gav upp, det kändes knappast rätt emot den äldre dottern att ha en mamma som är en zoombie bara för att jag skulle envisas om att amma bebisen.

Vips så blev det bättre, hon slutade inte skrika på nätterna men det blev bättre det gick ifrån varje halv timma till att vakna kanske bara 6-7 ggr per natt för att vara hungrig och jag började äntligen känna mig som en människa. É vägde 4575 gram när hon föddes och var 55 cm lång så hon var en stor tjej redan ifrån början.

Idag fast hon bara är 1,5 år är hennes lunch och middags portion lika stor som storasysters. Så när jag står här med facit i hand efteråt så ångrar jag att jag inte litade mer på mig själv och gav henne ersättning tidigare och delammade eller något vid sidan av.

Nu när lillebror kommer som beräknas bli ännu större än båda flickorna om han kommer på utsatt tid så grubblar jag lite på hur jag ska göra. Men jag vet iallafall denna gången att det finns något som heter att barnen inte blir mätta på mjölken och denna gången tänker jag lita mer på mitt eget omdöme. Sen får vi se hur mycket jag kan amma med tanke på att foglossningen inte försvinner för ens jag slutar att amma och jag kan inte sitta låst i hemmet med tre barn det funkar inte riktigt så.

Amning är individuellt och jag tycker inte att man ska dömma andra. När jag tänker på amning så tänker jag på något som är stressig,bökigt, smärtsam, bråkigt och sömnlöst. Medans när andra tänker på kanske dom ser det som mysigt. Alla är vi ju olika! Jag tycker inte att man är en sämre eller bättre förälder om man ammar eller inte ammar.

Har kikat lite på denna babysittern till lillebror är det någon läser som haft en sån eller har en sån och vill dela med sig av sina erfarenheter? :)

Fyndat lite mer till lillebror. Dessa plaggen är i strl 62. Jag köper bara i 56,62,68 och något enstaka i 74 inget mindre. Eftersom att flickorna varit så stora så känns det dumt att köpa en massa i 50. É fick bara på sig 56 på BB sen när vi kom hem var det 62 som gällde eftersom att byxorna i 56 satt så tajt på henne och bodysarna inte gick att knäppa.

På IKEA hos oss säljer dom nu ut dessa lackborden och jag tyckte dom var lämpliga för flickorna att ha i sina rum eftersom rummen inte är så jätte stora. För lilla És röda bord betalde vi 29 kr och för C vita bord betalde vi 49 kr väldigt bra pris och väldigt söta bord. Stolarna ska dock bytas ut till ett par vita från Mio eller IKEA vi har inte bestämt oss ännu. I Februari hoppas vi att vi ska kunna fixa iordning lilla És rum. Tapetsera och måla.

És bord:


Cs bord och lådan hon har sina hemliga saker i  som jag skrev om här om dagen

Idag ska Aleks och C åka till IKEA och köpa lite saker bla bord till flickornas rum och lite annat smått och gott. Jag och É stannar hemma, har så himla mycket sammandragningar nu och sist så sa BM åt mig att  försöka ta det lugnare framförallt eftersom sammandragningarna kommer även när jag inte ansträngt mig och dom verkligen gör jätte ont i bland.

Det är jobbigt att behöva ha så himla ont hela tiden men får väl hoppas att förlossningen blir lätt.. Tänkte försöka göra klart dom tre inlämingarna som är kvar på Datorkunskaps kursen så är jag klar med en kursen sen så kan jag fokusera på dom fem andra kurserna istället. Men vi får väl se om jag hinner jag hoppas att jag ska göra det iallafall.

Hittade bilder på mig själv typ 20-30 kg lättare vägde nog tom 45 på vissa utav bilderna.. Samtidigt som det får en motiverad att verkligen vilja bli så snygg och smal igen så känns det konstigt också det känns mer verkligt nu att jag faktiskt bara blir äldre och inte yngre. Den där snygga lilla kroppen satt ju liksom på mig för typ 2-3 årsen men mycket har ju hänt sedan dess.. Men som sagt målet till sommaren är iallafall att ligga på max 60 kg tror ni jag klarar det?

Detta är målet till sommaren och hösten vintern är jag förhoppningsvis några kilon mindre ändå :)

Våren 2008

Fick igång min gamla dator nu och hittade en massa gammla bilder.. Hitta detta kortet på lilla É när hon var 1 vecka gammal.. Tänk vad tiden går fort ändå.

Idag var vi på IKEA som sagt och handlade lite. Det blev en ny gardinstång till vårat vardagsrum, gardiner till És rum, täcke till Lillebror, lite hushållsgrejer och förvaringslådor till C. Köpte lådor med lock till som hon ska kunna ha i sin expedithylla och sen fick hon en extra liten låda som hon kan ha sina små hemliga saker som hon inte vill att É ska komma åt så får hon ställa det lite högre upp i hyllan.

Men största fyndet idag blev denna lampan. Som egentligen kostade 299:- men vi köpte den för 69:- den är ca 1 meter hög. Är riktigt nöjd med mitt fynd och det blir lite mysigare i vardagsrummet med denna lampan. Vi hade bara en taklampa och den dyra taklampan i all sin ära men lite mys belysning är inte helt fel det heller :)

Fick precis schemat för alla inlämningar. Snacka om att det blir mycket att jobba med fram tills Maj. Kommer ha sammanlagt 23 inlämningar.. Bara fyra utav dom är första veckan nu i Februari och sen tänkte jag att jag ska försöka hinna göra klart alla arbeten som är i slutet av Mars och i April så jag slipper tänka på det sen när lillebror kommit. Så jag har ju en hel del jobb framför mig.

Hoppas verkligen jag ska hinna för flickorna börjar ju förmodligen inte dagis för ens i Mars så kommer ju inte riktigt kunna lägga 100% av dagstiden att plugga. På kvällarna är ju den enda tiden jag har men det har ju funkat bra hitils men hoppas att den tiden skall räcka. Men det tror jag.

Så idag har jag fyllt i alla papper till csn och allt och nu ska vi iväg till banken och IKEA en sväng. Får se om vi hittar något roligt att köpa. Ingen direkt inköpslista idag utan vi får väl se vad vi får med oss :)

Eftersom jag fick väldigt mycket presentpengar så tänkte jag göra något vettigt för dom och unna mig själv något. Men som kanske många andra småbarns föräldrar tycker jag det är jätte jobbigt att unna mig själv saker men nu hittade jag ett ställe i stan där dom har gravidmassage för endast 350 kr och det tycker jag var väldigt rimligt. Ska bli super skönt för jag har så himla ont i min rygg och nacke. Så jag ska ringa och boka tid imorgon :)

Igår blev det lite godmat,bra film och lite shopping för vår del. Hade en härlig födelsedag! Flickorna var hos farmor och farfar ett tag och tyckte det var super kul att komma hemifrån ett tag även om det bara var 3 timmar så tyckte iallafall C att det var skönt att få vara lite ensam hos farmor och farfar.

Idag har bara blivit en slappar och städardag vi skulle egentligen försökt ta oss till IKEA och Mio en sväng men så blev det inte. Fick väldigt mycket presentpengar igår och dom ska ju spenderas väl men det är svårt att komma på vad man ska lägga pengarna på. När man inte har några pengar kommer man på hur mycket som helst man behöver och när man väl har pengarna så står man där som ett fån..

Njea vi får väl se vad pengarna skall läggas på finns så mycket man vill göra men vi får väl se. Ska försöka komma iväg imorgon. Men man orkar ju inte allt för mycket nu, börjar känna av det jäkla blodvärdet väldigt mycket men ska till barnmorskan denna veckan för att titta på det igen. För nu har jag prövat allt men inget funkar.

Det pratas om en 1 års trots och det pratas om en 3 års trots men aldrig om en 4 års trots. Tidigare trodde jag 3års trotsen var det värsta som kunde hända men nu visar det sig att 4 års trotsen är tom en tapp värre. Dom är som ilskna små tonåringar som käftar emot och blir riktigt arga för ingenting. För att nästa sekund vara lugna som en filbunke.

4-åringen har ett extremt behov av att bli sedd och hörd. "Titta mamma vad jag kan" "jag är snabbast och bäst" "Jag kan allt". Det är en lättare ålder för man kan prata med barnet men samtidigt undrar jag precis som många andra föräldrar till fyråriga barn om mitt barn har dålig hörsel? Man säger till en, två och tre gånger utan något resultat. Dom gör det endast för att provocera och testa våra gränser.

Tydligen ska man egentligen vara glad för att dom beter sig så här hemma det betyder att dom känner sig trygga, att dom vet att vi kommer älska dom vad dom än gör och att dom litar på att vi ska sätta gränserna. És lilla 1år trots är som en barnlek ijämnfört med det här. Jag skulle inte ens kunna kalla det 1 års trots längre efter det man vet komma skall.

Nej fyråringen är en bossig liten uppkäfting miniatyr fjortis. Varför det inte pratas om den trots åldern mer? Det tycker jag är konstigt, för det är egentligen nu man behöver tips på hur man uppfostrar barnet. För hur lätt det än verkar ifrån en utomståendes perspektiv så kan jag säga att när man väl står där och 4åringen säger "du fattar ingenting" och smäller igen dörren till sitt rum så blir man både frustrerad, rädd och orolig.

Man undrar vad man gjort för fel, ska det alltid vara så här, mår mitt barn bra och vad man ska göra för att underlätta situationen? Nej varje trotsålder som kommer går inte ens att jämnföra med dom tidigare, det blir bara värre och värre för varje ålder.

Hittade en jätte bra sida där det fanns lite tips och lite mer förklaring hur 4åringen fungerar http://www.lekpaus.se/vardag_sidor.asp?sida=4ar jag brukar inte tro på sån här "struntprat" men ibland känns det faktiskt skönt att veta att man inte är ensam med en lite trotsig 4åring hemma. Även om man kanske inte behöver använda alla tips och alla tips inte funkar på ens barn så kanske några gör det iallafall eller en kombination.

För det är ju trots allt en själv som förälder som känner sitt barn bäst och vet vad barnet vill och hur den mår. Men just i trotsåldern tror jag att jag talar för alla föräldrar när jag säger så här man känner sig maktlös. Man vill bara göra allt rätt och uppfostra sitt barn rätt och att ens lilla barn ska må bra. Fast just när dom har sin trotsiga lilla period ska man ändå stanna upp och tänka att dom faktiskt mår bra annars hade dom inte trotsat en.

Man kan egentligen tala hur illa man vill om trotsåldern och det är verkligen en jobbig period men samtidigt ger det oss vuxna en chans att lära känna barnet ännu mer. Hur den är som person och vad den vill. Ja trotsåldern är förjävlig det kan man inte förneka. Men vad jag älskar min underbara lilla trotsiga 4åring.

Vem kan tro att denna lilla ängel kan bli jätte arg och sur?

Har ni så där löjliga grejer som ni måste göra eller måste ha med er tex när ni ska någonstans eller göra något speciellt? Jag har två saker som jag haft med mig till båda flickorna och som jag köpt även nu till Lillebror, lilla É ärvde ju det mesta ifrån C men just dessa två sakerna ville jag att hon skulle ha egna. Löjligt egentligen..

När C föddes köpte jag en rosa liten filt ifrån H&M med en kanin på och ett par rosa Esprit tossor som jag hade på BB till henne. Jag köpte dom fast jag inte visste könet jag var bara så bombsäker på att det var en flicka. När lilla É skulle födas fick hon en rosa filt ifrån H&M med Hello Kitty och ett par Hello kitty tossor.

Nu när lillebror ska födas så ville jag egentligen ha allting i blått eftersom flickornas filtar och tossor varit i rosa. Men så hittade jag denna filten och dessa tossorna på H&M och jag tycker verkligen dom passar lillebrors personlighet, det lilla man hunnit lära känna den lilla människan där inne.

Detta är lillebror glad och sprallig.

 

Har ni några sånna här löjliga rutiner eller ritualer för er?

Nu har ni ändå hunnit bli en hel del läsare kom igen kommentera lite mer :)

Idag skrev Aleks kontrakt med ett företag om timmanställning i 1 år frammåt känns skit skönt då vet vi att det finns jobb. Och fördelen med detta jobbet är väl att det iallafall finns säkert jobb några dagar i veckan! Jag är klar med yttligare en skoluppgift och börjar verkligen känna att jag behöver mer utmaning, trodde inte att det skulle bli så här lätt. Hoppas att dom framtida uppgifterna är lite svårare!

Idag ringde jag också och skällde ut förskolekontoret i stadsdelen vi bor i för typ 8 gången? Vi sökte förskoleplats redan 2 Augusti för båda flickorna. Tydligen har C rätt till 15 timmar på förskolan eftersom hon är äldre än 3 år. Vi fick plats på ett dagis som ligger kanske 20 min gång väg ifrån oss och det går inga bussar eller spårvagnar dit. Dagiset låg längst ner på vår lista om önskade förskolor. Riktigt irriterande.

Så jag känner verkligen inte att jag har lust med det här längre, lilla É då ska jag ha henne hemma medans jag ska plugga? C är rätt lätt att "uppehålla" medans man pluggar eller gör ett skolarbete men É förstår ju inte speciellt mycket. C brukar måla i en målar bok eller låtsas att hon också gör en läxa genom att lära sig nya bokstäver. Så det är ju inte henne jag egentligen behöver hjälp med.

Så i Mars kanske jag har dagisplats till båda flickorna på förskolan som ligger 5 min gångavstånd ifrån oss och vårat förstahandsval. Blir ju väldigt kul att gå på inskolningen med dom som höggravid i vecka 36-37 med kryckor eller än värre med en liten bebis? Jag blir verkligen förbannad på sånt här. När man själv planerar allt i minsta detalj och dom verkligen förstör allt genom att inte göra sitt jobb. Usch vad sur jag blir.

Imorgon fyller jag 21, oj nu börjar jag faktiskt bli gammal. Jag är bara ynka 21 år men jag känner mig som om jag levt i minst 20 år till ibland. Och ibland blir jag så stressad över saker medans man snabbt inser igen att man faktiskt bara är 20 år. Ja det ska väl bli spännande..

I sängen har vi Laban och i Vagnen har vi Pingu, visst är jag löjlig? Men som jag sagt innan så fort man får en pojke ska det helt plötsligt bli så hårt allting. Han är ju en gullig liten bebis och han föds ju inte direkt i en spiderman kostym? Jag tycker att Laban och Pingu är skit gulligt och det kommer säkert att inhandlas en massa fler sånna gulliga lakan att ha i vagnen så han inte svettas ihjäl i vagnen i sommar. Framförallt inte dom månaderna vi kommer vara utomlands, vi kommer givetvis vara i Makedonien och Italien dom varmaste månaderna, Juli och Augusti.

Börjar ni tröttna? Haha :)

Beställde hem ett par mammajeansleggins nu och eftersom att jag inte är direkt liten längre så beställde jag hem i strl M för jag tänkte att det skulle passa och kanske tom vara lite för litet. Men så prövade jag dom och dom sitter löst och åker ner hela tiden så dom åker tillbaka och blir bytta mot ett par i S men jag förstår mig inte på dom här mammaklädstrl ? Jag är ju en strl XS-S i vanliga fall och då borde det väl vara naturligt att jag är en strl M när jag är gravid eller? Någon som förstår sig på det där med mammaklädes strl?

C 4 år ligger i sin säng och små pratar med sina gosedjur som hon brukar göra varje kväll.

"Gustav är väldigt tjock och långsam och min mamma är väldigt tjock nu också men det är för att lillebror ligger i magen. Gustav är tjock för att han äter så mycket"

Kul att hon jämnför sin tjocka gravida mamma med katten Gustav. haha

Ja det kommer bara skilja 16 månader mellan barnen så det behövs ju kanske en syskonvagn framförallt i sommar. Jag ville dock inte lägga ut en förmögenhet på en barnvagn som vi kanske bara behöver en kort period. Alla syskonvagnar vi kikat på har kostat hur mycket som helst men så hittade jag en som jag kände verkligen passade oss våra behov, krav och snåla Julia. Vagnen kostar endast 2695:- vagnen heter Graco Quattro Tour duo. Jag är helt kär!

Vad tycker ni?

Det finns ett ordspråk som lyder "Det viktigaste är inte vart du kommer ifrån utan vart du är påväg". Hur mycket jag än tycker att det stämmer så känns det ju som om att man inte kan komma undan med vad som helst, men det är ju det man egentligen gör. Varje gång du sårat någon så går du vidare i ditt liv precis som inget hänt men förhoppningsvis har du lärt dig att din handling faktiskt sårade en annan människa och att du inte kommer upprepa det.

Jag tror att folk kan förändras, jag kan se många exempel på det framförallt mig själv. Men frågan är hur mycket en människa kan förändras? För egentligen är det ju något som hänt en som påverkar en till att förändras, inte det att du vaknar upp en morgon och inser att det faktiskt måste ske en förändring. Utan du glider ju egentligen bara med i förändringen och låter det hända.

Jag vill verkligen tro att folk förändras, jag har gett många vänner en andra och en tredje chans att förbättra sig men när man blir sviken gång på gång är det svårt att se det ur "vänd den andra kinden till" synvinkeln. Jag blir rejält sårad första gången en vän sviker mig, andra gången blir det ännu värre och tredje gången orkar jag inte ens bry mig längre, jag har då blivit van vid att bli sviken av den individen.

Jag har svårt att se att folk faktiskt ser till andra medmänniskors bästa, hur mycket vi än påstår att vi gör det så gör vi det egentligen? För det du strävar efter är din lycka, inte någon annans eller hur? Ibland behöver man offra saker, ibland behöver man ge bort en liten bit av sig själv för att göra andra människor lyckliga och svälja den där stoltheten man bär runt på. Men hur mår man då egentligen? Mår man bra?

Det finns många egenskaper hos mig själv jag skulle vilja ändra på och jag tror att om jag tränar tillräckligt hårt och verkligen bara försöker så kan jag nog få några stycken att försvinna, men dom som faktiskt är en del av mig och inte bara är en del av den där "glidar förändringen" dom kan jag ju inte få bort, dom är ju en del av mig, en del av den jag är.

Så spelar det egentligen någon roll vart du är påväg? För vet du ens vart du är påväg? Jag har inte en aning om vart jag är påväg, även om jag önskar att jag visste så vet jag inte ens vart jag är påväg om en månad eller två. Vart jag varit har precis som jag sa tidigare satt för djupa spår för att dom ska kunna sköljas bort. Och visst har jag tagit mig uppåt, visst har jag tagit mig frammåt men är jag en bättre människa nu idag, än för 3-4 årsen?

För det jag gör nu påverkar ju min framtid, dit jag är påväg. Det jag gjorde för 3 årsen har påverkat hur mitt liv ser ut idag. Om jag inte hade gjort det hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag. Hade det varit bra? Hade jag mått bra? Hade mitt barn mått bra? Det får jag aldrig reda på och jag vet inte om jag vill gräva i det mer än vad jag redan gjort.

Jag vill tro att människor förändras och det då till det bättre. Men för många exempel visar också motsatsen, att folk sviker ens förtroende gång på gång. Behandlar en som om man vore en idiot, trampar på en som om man inte ens betydde något. Men finns det en mall för hur människan är? Finns det någon slags guide för hur en människa ska reagera eller hur den fungerar?

Jag vill tro att varje människa vill alla väl och faktiskt ibland bara är korkade nog att såra andra människor omedvetet. Det är så jag vill att det ska vara i mitt rosa lilla fluffland. Men folk vill en illa, folk är så oerhört avundsjuka och den avundsjukan förvandlas till något väldigt läskigt inom den lilla människokroppen.

Men någonstans vägrar jag tappa hoppet på människligheten och jag tror på en förändring, jag ser det goda hos folk och vill glömma vart dom varit och följa med dom dit dom ska. Men vågar jag?

Idag har jag bara haft huvudvärk och verkligen kännt mig dålig rent allmänt. Men jag lyckades iallafall göra klart mitt första arbete redan igår la in det sista med bilderna idag och nu är jag klar och ska skicka in. Känner mig riktigt duktig faktiskt och förstår knappt själv hur jag hunnit men effektiv kan man ju iallafall säga att jag är. Imorgon tänkte jag börja med en andra uppgiften som jag egentligen ska börja med om månad men lika bra att börja nu så slipper jag känna mig stressad så har jag den klar.

Det känns skönt att plugga igen och göra lite nytta och faktiskt få en ordentlig utbildning och dessutom få det på papper att detta och detta kan jag. Som det ser ut nu så har jag bara 8 kurser, som är ett kurspaket och jag funderar på om jag ska lägga till tre kurser också bara för att jag tycker att det är roligt och för att inte tappa takten. För jag är rädd att om det blir för enkelt så kanske jag tappar motivationen. Men vi får se har ju två månader på mig att bestämma mig och då ser jag ju hur det gått för mig i det jag pluggat nu.

Sen vill jag ju hinna mysa med min lilla bebis också när han väl kommer ut och ha tid med flickorna men jag tror faktiskt jag kan hinna. Man kan ju inte göra så mycket när den lille sover ändå så kanske lika bra att hålla uppe tempot så man inte tappar motivationen.

Sitter och kikar på resor och verkligen bara drömmer mig bort. Vi ska ju till Italien och Makedonien i sommar men jag hade inte bangat för en charter till typ Grekland eller Spanien heller , men som sagt drömma går ju plus att lill grabben ska ju inte behöva släpas jorden runt innan han ens lärt sig gå. Men jag hoppas vi hinner spara pengar nog så vi kanske kan åka någonstans i November hade varit kul och C tjatar om att hon vill åka till ett varmt land och bada vid stranden. Men vi får se hur det blir :)

Denna skötväskan ifrån Emmaljunga är något som jag verkligen vill ha just nu den är stor och rymlig med bra fack och det ingår en skötdyna tycker den är skitsnygg.. Ska bara tjata lite på Aleks att vi verkligen måååste ha en sån haha :)

Hittade den här på mellandagsrean för 99 kr! Tycker den är jätte söt och det är faktiskt mitt första mammaplagg någonsin
trots att jag har varit gravid 2 ggr innan. Den ser mycket finare ut på än när den hänger på galjen! Men jag är jätte nöjd med mitt första mammaplagg och vad skönt det är :)

Igår började jag min kurs på distans som är ekonomi inriktad, jag ska plugga företags ekonomi A och B och datorkunskap och rättskunskap nu först och förväntas vara klar i slutet på Maj med allting. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag vilja ha det avklarat fortare. Vi får se hur snabbt jag kan hinna göra klart det fast det viktigaste är ju att få bra betyg såklart!

Gjorde första testet idag och började med en inlämningsuppgift nu hoppas hinna klart det denna veckan har ju dock rätt gott om tid på mig. Flickorna har fortfarande inte fått dagisplats och trots en väldans massa samtal till förskolekontoret så verkar det inte bli några platser lediga för dom för ens i början av Februari vilket gör mig riktigt förbannad för jag har stått på kö sen augusti nu förstår inte att det ska behöva ta så lång tid.

Det är ju rätt så ansträngande att försöka vara en förälder samtidigt som man ska sitta och ge allt i en inlämningsuppgift. Men det funkar ändå bättre än vad jag trott, flickorna är så himla duktiga! Nu ska jag lägga skolarbetet lite åt sidan och lägga memory med C medans lilla É ligger och vilar middag.

Vi var hos tandläkaren idag för första gången med C och det gick jätte bra hon fick beröm för sina tänder och sin tandborstning så nu ska vi inte dit för ens om ett år igen! :)

Det var en lite rolig fråga. Beroende på vad det är för tillfälle skulle jag nog säga. Men oftast blir det hemlagat, jag älskar att lägga ner tid på matlagningen så falukorv och potatismos är något som aldrig förekommer i vårat hushåll faktiskt. Eftersom C har lite jobbiga matvanor, hon har slutat att äta allt och äter bara vissa saker. Men det har tydligen med åldern att göra.

Jag brukar oftast göra pasta med någon sås till flickorna antingen med korv, skinka, kyckling eller fisk. För det är vad jag vet alltid går hem och det är det som räknas för mig. Brocolli och morot är en storfavorit också som jag alltid försöker få med i såserna så att dom blir lite nyttiga också!

Jag och Aleks är som sagt precis som barnen kräsna så ofta blir det väl lite mer komplicerade maträtter trots att det är en vanlig veckodag. Jag gillar att testa nya saker men oftast bjuds det på italiensk mat. Har även testat lite ifrån det asiatiska köket det senaste och det med stor framgång. Annars om vi inte äter det så blir det pizza vissa kvällar där vi unnar oss!

Om vi bjuder över vänner på middag så är jag också kanske lite onödigt komplicerad ibland och vill gärna bjuda på något gott som gästerna tidigare inte smakat på! Senast vi hade gäster bjöds det på italiensk buffé med kalvbog och saffran risotto och lite annat gott!

Men kommer du förbi på lunch blir det nog något enklare som lasange eller spaghetti och köttfärssås :)

Med É så tyckte jag att det mycket lättare att hitta pojknamn. Men nu hittar vi inga pojknamn alls. Namn vi fastnat för är Nelson, Lincoln, Mathieu, Remi, Napoleon m.m Men som det känns nu så känns det inte som att något utav dom kommer passa lillebror.. Någon som har något tips? Fick så många bra förslag när jag var gravid med É att ett utav dom första förslagen jag fick faktiskt blev hennes namn till slut :) Trots att jag inte ens gillade namnet speciellt mycket från början så var hon verkligen bara en É.. Det passar henne perfekt idag :)

Vet du några fina pojknamn? :)

Vad tror ni lillebror passar att heta? :)

Varje kväll innan jag somnar så kan jag ligga vaken i sängen och vända och vrida på mig, då tankarna vägrar lämna mitt huvud. När jag här om dagen plötsligt började tänka på något som jag faktiskt naivt nog aldrig tänkt på tidigare. Lika mycket som jag är en förälder till mina barn är jag också en lärare, livets viktigaste lärare.

Vad händer om jag inte besitter den kunskap som krävs för att vara lärare? För vad vet egentligen jag, mer än andra? Hur kommer det att gå för mina barn i skolan, kommer jag klara av att hjälpa dom med alla läxor och vara en hjälpande hand eller kommer jag bara stå där som ett dumt fån?

Vad har jag lärt mig i mitt liv som jag tycker är viktigt att mina barn känner till? Kommer mina barn ge mig en chans att få vara den lärare dom behöver eller kommer dom skratta åt mig och kalla mig gammalmodig? Jag tycker själv just nu att jag lärt mig hyffsat mycket om livet, jag kommer klara av att hjälpa dom igenom deras skolgång.

Men ändå så är jag på något sätt fortfarande en nybörjare som själv fortfarande lär mig, jag lär mig nya saker om mig själv och min omgivning. Men slutar man någonsin att lära sig? Föräldraskap är nog ett utav det svåraste jag varit med om i hela mitt liv.

Dessto äldre barnen blir dessto mer inser man att hur mycket jag än försöker vara en bra mamma, en bra förälder och en bra lärare så ifrågasätter man alltid sig själv, gjorde jag rätt nu? Man ger sig själv skuldkänslor för små saker och undrar om barnet kommer få bestående men för resten av sitt liv.

Man inser också hur mycket miljön påverkar barnet och hur mycket omgivningen faktiskt påverkar det lilla barnet jag fick på sjukhuset. Plötsligt är dom stora och man får mindre och mindre att säga till om, ens lilla gulliga bebis har förvandlats till en trotsig miniatyr tonåring som provocerar en till det yttersta ibland bara för att undersöka om man faktiskt fortfarande bryr sig eller inte.

Man gör sitt bästa för att lära sitt barn rätt och fel. Att alla människor har samma värde, att bara man vill så kan man lyckas, att respektera andra människor, att vara en bra vän och en bra medmänniska.  Det är bara några saker som ligger på listan just nu känns det som.

Varje ålder har sin utmaning, varje ålder spelar stor roll och varje trots är något att lära sig utav. Men som en förvirrad förälder undrar man alltid, gjorde jag rätt nu? När andra berömer ens barn, man får komplimanger för sin uppfostran plötsligt blir ens ego matat mer än någonsin och stoltheten inom en är faktiskt obeskrivlig.

För en stund andas man ut och tänker "Jag har lyckats... hitils iallafall!" för bara några dagar efter det börjar en ny prövning och en ny utmaning. Att vara förälder är en hel vetenskap i sig egentligen, inte undra på att det skrivits så många böcker om det. Men funkar böckerna, måste man ha böckerna? Är alla barn likadana? Vart försvann det vanliga sundaförnuftet?


Vad tycker ni är det svåraste med att vara förälder?

Det som stör mig är att pojkkläderna ska vara så himla tuffa fast dom är för nyfödda små pojkar. Lite mer nalle puh eller babyblått hade väl inte skadat? Allt är så himla tufft och jag tycker inte det känns rätt att trycka på en liten spädis skjorta och jeans när han ändå ska ligga i vagnen hela tiden. Man vill ju att dom ska ha det så bekvämt som möjligt. Mer gulliga pojk kläder tycker jag :)

Denna har jag dragit ut på länge. Finns det en anledning? Ja det kan man väl lugnt säga. Har funderat på hur jag ska formulera mig och hur mycket jag vågar dela med mig av och hur mycket jag får dela med mig av? Min pappa vill helst inte figurera i min blogg eller på nätet överhuvudtaget, vilket jag kan förstå. Min mamma, hur mycket jag ska vara beredd på att hänga ut henne i bloggen?

Nej jag tror faktiskt att detta är en känslig punkt för många. Men för mig är den nog lite för känslig, kanske framförallt just nu. Men det finns ett ordspråk som lyder "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" och därför vill jag bara passa på att tacka alla vuxna jag träffat under min barndom och tonår.  TACK TILL ER!

Hinner verkligen inte med en blogg just nu känner jag och jag har väl börjat prioritera annorlunda även om jag önskade att jag kunde lägga ut massa bilder på barnen och berätta om vad som händer här på dagarna så kan jag verkligen inte det längre. Jag trivs helt enkelt inte med det. För hur mycket jag än vill att vissa läsare ska få ta del av det jag skriver så finns det alltid den där lilla skaran personer som ska förstöra för andra.

Jag vet att folk vill en illa och tänker dumma saker om en och jag känner faktiskt att jag inte behöver det just precis nu. Även fast livet faktiskt är bättre nu än vad det varit på länge. Dåligt blodvärde och foglossning ifrån helvetet känns bara som en skit sak och som jag knappt orkar bry mig om. Lillebror trycker på revbenen så man knappt kan andas ibland och det är 12 veckor kvar. Men ändå känner jag att jag faktiskt inte har något behov av att gnälla eller än värre bry mig och tycka synd om mig själv.

Detta är sista gången jag går igenom detta underbara, fantastiska och samtidigt hemska. För det är fantastiskt det är en underbar resa men den är tuff också. Jag har plågat mig själv dom två andra graviditeterna genom att tänka hemska tankar och att inte låta mig själv vara lycklig. Denna gången har jag inte tillåtit det, denna gången har jag inte tillåtit något gnäll. Vad mycket enklare graviditeten blev då också! Jag är i vecka 28 nu och det kändes nyss som att det var att vi fick reda på att vi skulle få en till.

Året 2010 var ett oerhört omtummlande år som har haft  många händelser. Några händelser förändrade mitt liv, andra händelser kanske kommer förändra mitt liv men också andras? 2010 var för mig ett år av lärdom. Jag har lärt mig oerhört mycket saker 2010 och framförallt om mig själv. Jag lärde känna Julia på ett helt annat sätt än jag tidigare trott var möjligt.

Jag träffade nya vänner, gamla vänner hittade tillbaka och jag lämnade ett par vänner bakom mig. Jag lärde mig att hantera konflikter som jag aldrig trodde att jag skulle klara av att hantera. Jag lärde mig att tänka ett steg längre än vad jag tidigare gjort. Jag lärde mig så mycket detta året, detta året har jag nog vuxit mest som människa. Har jag börjat komma in i vuxen världen?

2010 blev också ett år för mig att faktiskt inse och uppskatta det jag har runt mig och verkligen öppna ögonen för allt det fina som jag har istället för att sukta efter det jag inte har. Jag har alltid varit tacksam över det jag har men först 2010 insåg jag verkligen hur fantastiskt liv jag har! Hur många människor som är så avundsjuka på mig och mitt liv och som skulle kunna döda för att vara just jag.

Vad jag lovat mig själv ska hända 2011? Jag ska ta hand mer om mig själv och skämma bort mig själv lite oftare utan att få dåligt samvete! Jag ska verkligen njuta av att vara gravid, jag har köpt lite bebis kläder och börjar förbereda det mesta, visst för vissa kan det låta tidigt osv. Men tidigare graviditeter har jag plågat mig själv med tankar som "Barnet kommer dö, antingen i magen, under förlossningen eller i plötsligtspädbarnsdöd" och ja jag vet att man inte ska tänka så men jag har gjort det och denna gången har jag lovat mig själv att slappna av mer och försöka se framtiden med vår lilla pojke istället för en massa ångest.

2011 ska vara ett år av lycka, mycket skratt! Jag hoppas kunna träffa många nya vänner! Jag har även påbörjat en utbildning som jag lovat mig själv att jag ska avsluta och som jag ska få bra betyg i! Jag ser ljust på 2011 och hoppas på att färre folk lägger ut sina fällben iår och att jag får ett underbart år och som det ser ut nu så ser det väldigt lovande ut! Jag är lyckligare nu än på länge och mår verkligen jätte bra och hoppas att jag kan  få ha det så här skönt ett tag frammåt! Därför har bloggen kommit på sista plats. Inga dumma kommentarer ska förstöra min vardag, ingen dålig statistik ska förstöra mitt humör.När jag känner mig redo kommer jag tillbaka det lovar jag! 2011 ska bli mitt år!