Det pratas om en 1 års trots och det pratas om en 3 års trots men aldrig om en 4 års trots. Tidigare trodde jag 3års trotsen var det värsta som kunde hända men nu visar det sig att 4 års trotsen är tom en tapp värre. Dom är som ilskna små tonåringar som käftar emot och blir riktigt arga för ingenting. För att nästa sekund vara lugna som en filbunke.

4-åringen har ett extremt behov av att bli sedd och hörd. "Titta mamma vad jag kan" "jag är snabbast och bäst" "Jag kan allt". Det är en lättare ålder för man kan prata med barnet men samtidigt undrar jag precis som många andra föräldrar till fyråriga barn om mitt barn har dålig hörsel? Man säger till en, två och tre gånger utan något resultat. Dom gör det endast för att provocera och testa våra gränser.

Tydligen ska man egentligen vara glad för att dom beter sig så här hemma det betyder att dom känner sig trygga, att dom vet att vi kommer älska dom vad dom än gör och att dom litar på att vi ska sätta gränserna. És lilla 1år trots är som en barnlek ijämnfört med det här. Jag skulle inte ens kunna kalla det 1 års trots längre efter det man vet komma skall.

Nej fyråringen är en bossig liten uppkäfting miniatyr fjortis. Varför det inte pratas om den trots åldern mer? Det tycker jag är konstigt, för det är egentligen nu man behöver tips på hur man uppfostrar barnet. För hur lätt det än verkar ifrån en utomståendes perspektiv så kan jag säga att när man väl står där och 4åringen säger "du fattar ingenting" och smäller igen dörren till sitt rum så blir man både frustrerad, rädd och orolig.

Man undrar vad man gjort för fel, ska det alltid vara så här, mår mitt barn bra och vad man ska göra för att underlätta situationen? Nej varje trotsålder som kommer går inte ens att jämnföra med dom tidigare, det blir bara värre och värre för varje ålder.

Hittade en jätte bra sida där det fanns lite tips och lite mer förklaring hur 4åringen fungerar http://www.lekpaus.se/vardag_sidor.asp?sida=4ar jag brukar inte tro på sån här "struntprat" men ibland känns det faktiskt skönt att veta att man inte är ensam med en lite trotsig 4åring hemma. Även om man kanske inte behöver använda alla tips och alla tips inte funkar på ens barn så kanske några gör det iallafall eller en kombination.

För det är ju trots allt en själv som förälder som känner sitt barn bäst och vet vad barnet vill och hur den mår. Men just i trotsåldern tror jag att jag talar för alla föräldrar när jag säger så här man känner sig maktlös. Man vill bara göra allt rätt och uppfostra sitt barn rätt och att ens lilla barn ska må bra. Fast just när dom har sin trotsiga lilla period ska man ändå stanna upp och tänka att dom faktiskt mår bra annars hade dom inte trotsat en.

Man kan egentligen tala hur illa man vill om trotsåldern och det är verkligen en jobbig period men samtidigt ger det oss vuxna en chans att lära känna barnet ännu mer. Hur den är som person och vad den vill. Ja trotsåldern är förjävlig det kan man inte förneka. Men vad jag älskar min underbara lilla trotsiga 4åring.

Vem kan tro att denna lilla ängel kan bli jätte arg och sur?