Amning känns ju som en diskussion som aldrig tar slut och alla har sina egna åsikter och ska tycka och tänka. Först och främst människor som inte fött barn tycker jag inte ens ska diskutera denna saken för dom har liksom inte varit i den sitsen ännu och tycker jag därför inte har rätt att diskutera saken.

Varför ska vi kvinnor vara så himla elaka mot varandra konstant och tracka ner på varandra? Är det inte det ena så är det det andra? Nej du är inte en dålig förälder om du ammar så länge du och ditt barn vill det, nej du är inte en dålig förälder om du inte ammar.

Detta med amningen gör ju att folk känner sig jätte pressade att amma och dom som kanske inte kan eller som det inte fungerar för verkar inte känna sig som lika bra föräldrar eller vissa ibland rent misslyckade. Jag kände också så med min första dotter. Amningen funkade i två månader sen tog mjölken slut och det fanns inte så mycket mer att göra.

Men vad mycket skit man fick höra för det, vad elak jag var emot mitt barn och vilken dålig förälder jag var som inte ammade. Men man kan ju fakitskt ge barnet närhet även fast man inte ammar eller hur? När andra dottern föddes skrek hon konstant i 2 månader och sköterskorna på BVC sa att jag absolut inte skulle ge henne något annat.

Jag var helt slut av att vakna varje halv timma hela nätterna för att amma, mitt liv fungerade liksom inte. Sen när jag efter 2 månader gav upp, det kändes knappast rätt emot den äldre dottern att ha en mamma som är en zoombie bara för att jag skulle envisas om att amma bebisen.

Vips så blev det bättre, hon slutade inte skrika på nätterna men det blev bättre det gick ifrån varje halv timma till att vakna kanske bara 6-7 ggr per natt för att vara hungrig och jag började äntligen känna mig som en människa. É vägde 4575 gram när hon föddes och var 55 cm lång så hon var en stor tjej redan ifrån början.

Idag fast hon bara är 1,5 år är hennes lunch och middags portion lika stor som storasysters. Så när jag står här med facit i hand efteråt så ångrar jag att jag inte litade mer på mig själv och gav henne ersättning tidigare och delammade eller något vid sidan av.

Nu när lillebror kommer som beräknas bli ännu större än båda flickorna om han kommer på utsatt tid så grubblar jag lite på hur jag ska göra. Men jag vet iallafall denna gången att det finns något som heter att barnen inte blir mätta på mjölken och denna gången tänker jag lita mer på mitt eget omdöme. Sen får vi se hur mycket jag kan amma med tanke på att foglossningen inte försvinner för ens jag slutar att amma och jag kan inte sitta låst i hemmet med tre barn det funkar inte riktigt så.

Amning är individuellt och jag tycker inte att man ska dömma andra. När jag tänker på amning så tänker jag på något som är stressig,bökigt, smärtsam, bråkigt och sömnlöst. Medans när andra tänker på kanske dom ser det som mysigt. Alla är vi ju olika! Jag tycker inte att man är en sämre eller bättre förälder om man ammar eller inte ammar.