Jag börjar få panik på alla som fokuserar så jävla mycket på en siffra, att hänga upp sig på hur mycket som står på vågen. Jag har lyckats gå upp till 82 kg denna graviditeten. Visst låter det som en riktig jävla fläskpadda? Jag känner mig inte som en fläskpadda tvärtom känner mig smidigare nu än vad jag gjort tidigare graviditeter. Med É gick jag ju dock upp mer men det är ju en annan historia.

När jag nu diskuterar detta med folk så är reaktionen "men va? 82 kg så fet är du inte" nehe ska det vara en komplimang då eller? När jag sedan nämner för folk att min mål vikt efter graviditeten är runt 45 kg tycker folk att jag är dum i huvudet. Varför? Jag vet själv med mig att när jag väger runt den vikten så mår jag bra. Sen om det är plus/minus några kilon spelar ingen roll bara det är runt där för då mår jag bra och känner mig nöjd.

Är det inte det som räknas? Visst jag väger 82 kg nu som gravid men jag är faktiskt nöjd med det, jag orkar inte hänga upp mig på två siffror för det viktiga för mig är att jag mår bra denna graviditeten. Jag känner mig mycket rörligare trots foglosnsingen, jag känner mig inte lika tung, jag kommer fortfarande i vissa kläder, jag mår bra psykiskt, värdena ser bra ut och lillebror mår bra.

Kan det få vara det som räknas? Varför hakar folk upp sig på två siffror så himla mycket? Det viktiga är ju för fan inte vad som står på vågen utan att jag ska må bra. För mår jag bra kan jag vara en ännu bättre mamma åt mina barn och jag känner mig bara allmänt mycket lyckligare..

Om jag kommer av att gå ner nära 40 kg? Varför skulle jag inte klara det? Jag klarade av det efter Cs graviditet. Det kommer ta ett tag men det spelar ingen roll så länge jag bara kommer dit jag känner att "ja nu mår jag bra, nu är jag nöjd" sen om det är 45 eller 50 kg det tar vi då det märker vi på vägen.. Vem bryr sig? Jag vill bara kunna trivas!