Sverige är verkligen ett sånt land där man aboslut inte får säga vad man tjänar, man får inte säga vad man ska köpa eller vad något kostar för då svider det ordentligt i andras ögon. Eller om man lyckats med något som tex lyckats ta examen i en svår utbildning, slutat röka eller blir gravid. Då sticker det i folks ögon. Folk blir så avundsjuka så att det vrider sig i magen på dom.

Hur svårt är det att vara lycklig för en annan människa välgång och lycka egentligen? Hur svårt är det att glädjas med denna personen?

Man ska egentligen ha det jätte förjävligt så att alla andra som man möter tycker synd om en. För då mår dom bra och då tycker dom synd om en och lyfter upp sig själva. Nästan lite som på en förskole nivå "Jag har jobb och en bra lön det har inte du nänänänä". Att vuxna människor inte kan glädjas för andra är för mig väldigt löjligt och visar hur egoistiska vi människor faktiskt är.

Vill du att andra människor ska vara glada för din skull och kunna glädjas tillsammans med dig åt dina framgångar?