Som barn kan man allt, vet allt och vill allt. "Jag vet hur man åker skridskor" fast man inte ens stått på ett par skridskor, men det är ju just det hur kan jag då säga att jag INTE kan åka skridskor om du inte provat? Vart försvinner detta i vuxen ålder? Vad är det egentligen som stoppar dig att göra just det du vill, det tror att du kan?

Jag vet inte om jag fastnat i någon barnslig trotsålder som Pippi Långstrump och vägrar bliva stur. Men jag tror fortfarande att allt beror på hur mycket man själv vill och anstränger sig till att klara något. Jag vet inte hur många gånger sedan jag började plugga som folk sagt "jag förstår inte hur du orkar". Vill ni veta en hemlis? Det vet jag inte heller.

Men jag har en vilja utav stål, jag vill och jag ska klara det denna gången. Jag vill bli något, jag vill inte sitta här i Göteborg pilla mig i naveln och hoppas på att livet en dag blir bättre. Jag vill att mina barn om 10 år kan säga med stolthet "min mamma jobbar med". Att jag ska kunna ta dom till platser som deras klasskompisar också besökt.

Jag vill inte vara "den där Julia som fick barn när hon var 16 år och allt blev som det blev". Det är inte så det räcker inte för mig, det är inte tillräckligt för mina barn. Mina barn förtjänar allt och mycket mer en mamma som gett upp hoppet, gett upp sina egna drömmar bara för att hon fick barn lite tidigt.

Jag vet, jag vill och jag kan klara detta. Jag kan bli vad jag vill, jag vet att jag kan nå mitt mål och jag vill klara det! Sen tänker jag inte ljuga det är inte lätt alla gånger, jag är höggravid, har två små skit ungar som bråkar, bajsar och stökar ner och jag har en sambo som jobbar natt.

Men bortom det finns det så mycket mer, något som inte ett öga kan se. Det finns en familj, det finns kärlek och det finns en kraftkälla. För även om C är en trotsig 4 åring just nu så är hon så fruktansvärt underbar och en riktig kraftkälla för mig. Hennes kommentarer, skämt och hennes drömmar får mig att fortsätta vilja kämpa och bita ihop. Lilla É som tultar runt och lär sig nya ord varje dag och gör en massa bus, vilket litet solsken fyllt med styrka.

Titta runt omkring dig, vad har du, vem har du? Hämta din kraft, hämta ditt hopp och din led stjärna den finns där, ibland kan det bara vara svårt att se det..